Naturen i Älmhult

Naturen i Älmhults kommun är varierad. Detta beror i första hand på berggrund och klimat, men också på sådant som rikedomen på våtmarker och sjöar. Dessa förhållanden tillsammans har skapat en stor variation av naturtyper, som spänner från artrika ädellövskogar och lövsumpskogar till magra tallskogar och högmossar.

På följande sidor kan du få information om kommunens skogar och naturvårdsarbete.

Mark och landskap

Älmhults kommun har ett varierande landskap med många värdefulla inslag. Kommunen ligger inom två naturgeografiska områden - "syd-svenska höglandets och Smålandsterrängens myrrika västsida" i väst och "syd-östra Smålands skogs- och sjörika slättområde" i öst. De dominerade bergarterna i kommunen är gnejs och granit; båda är sura bergarter med låg buffrande förmåga. Inom mindre områden förekommer basiska bergarter.

Nästan överallt har människan ända sen stenåldern haft sin påverkan och naturligtvis så än idag. Människans brukande av naturen, inklusive jord- och skogsbruk, var fram till den agrara revolutionen, och i dessa trakter ända till mitten av 1900-talet småskaligt och traditionellt i sina metoder. Detta var gynnsamt för att skapa ett variationsrikt och biologiskt artrikt landskap.

Myrar

Myrarna tillhör våra mest ursprungliga naturtyper. De har vanligen både delar med kärr och delar med mosse. Den största är naturreservatet Vakö myr, som även går in i Skåne. Skogarna har i de flesta fall genomgått stora förändringar. De största biologiska värdena finns kvar i skogar som funnits väldigt länge. Dit hör våra ädellövskogar, vissa lövsumpskogar och framför allt Siggaboda naturreservat. Där har en så kallad skoglig kontinuitet på över 2 700 år kunnat beläggas.

 

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies.