Carl von Linné på internet

Från vaggan till studentexamen
Från Råshult till Växjö. Det brukar hävdas att många konstnärer och författare lever på sin barndoms och uppväxttids upplevelser. Troligen kan man säga det även om vetenskapsmän. Linné berättar hur han redan i sin spädaste ålder insöp dofterna i sin fars trädgård och hela hans skildring är insvept i ett lyckligt blomsterdis. Det är inte fel att mena att han redan så tidigt påbörjade sin utbildning till en av världens genom tiderna störste botaniker. Fadern Nils Linnaeus, kyrkoherde i Stenbrohults församling, var genom sitt stora växtintresse Carls förste lärare.	"Carl uppfostrades i skönhet, väldoft och ren glädje. Hans leksaker var blommor". Ur Florence Caddy:"Through the fields with Linnaeus".
År 1714, när Carl var sju år gammal, anställdes den tjugoårige Johan Telander som informator i den stenbrohultska prästgården. Linné beskrev senare Telander som "en butter man med dåligt lynne, som var bättre ägnad att utsläcka ett barns talanger än att utveckla dem".

Den så kallade trivialskolan i Växjö fick 1717 ta emot Carl Linnaeus som elev. Skolan stod färdigbyggd endast två år tidigare och finns än idag i centrala Växjö, med domkyrkan som närmsta granne och känd under namnet Carolinerhuset. Som kuriosum kan nämnas att det dröjer ännu 125 år innan den allmänna skolplikten införs i Sverige. Här fick han leva ett knapert liv som inneboende och trivdes varken med det eller själva skolarbetet. Han skolkade ofta för att ge sig ut för att uppleva och upptäcka naturen i Växjös omgivningar. Det var endast under juluppehåll och sommarlov som han fick återse sin familj och sitt älskade Stenbrohult.	Karolinerhuset ägs av Statens Fastighetsverk och står idag oanvänt.
Carl var en högst medioker elev men lyckades ta sig genom trivialskolan, en skola som främst hade som syfte att utbilda prästämnen. Teologi och latin var de viktigaste disciplinerna på schemat. Trots skrala betyg lyckades, den då sjuttonårige Carl, komma in på gymnasiet. Kanske hade Nils Linnaeus bekantskap med rektorn, Daniel Lannerus, någon inverkan.

Rektor Lannerus hade själv ett botaniskt intresse och tog Carl under sina vingars beskydd. Han presenterade honom för doktor Johan Rothman, provinsialläkare och lärare på gymnasiet. Dr. Rothman blev genast väldigt förtjust i Carl och han kom att få stor betydelse för den unge studenten med den passionerade botaniska fallenheten. Han intresserade Linnaeus för medicinska studier, som på den här tiden också innefattade botanik, vilket självklart föll Carl på läppen. Föräldrarna däremot, var av en annan åsikt. Carl skulle bli prästman. Till stöd för alternativet medicinstudier, kom Josias Cederhielm, friherre på säteriet Möckelsnäs, in i bilden. Han övertygade Nils Linnaeus och därmed var Carls bana utstakad.		Gymnasiet i Växjö betonade på den tiden ämnena grekiska, hebreiska, teologi, metafysik (läran om livets yttersta mening) och retorik (vältalighet). Inget av detta intresserade Carl, men han gjorde utomordentligt ifrån sig i naturkunnighet och matematik. Dessutom lärde han sig tala flytande latin, som var den tidens engelska i lärda kretsar. Rothman erbjöd sig under Carls sista år på gymnasiet att, på privat basis, undervisa honom i botanik och fysiologi utan någon kostnad. Pappa Nils tackade ödmjukt ja och Carl fick leva som en son i det rothmanska huset. Tillvaron blev nu med ens mycket behaglig för honom.

Vid höstens inträde 1727, reste den tjugoårige Carl till Lund för att skriva in sig vid universitetet. Studietiden i Stenbrohult och Växjö var till ända. Men Carl Linnaeus lämnade ett påtagligt och fantastiskt minne efter sig. På Landsbiblioteket i Växjö förvaras hans tidigaste kända skrift – Carls handskrivna örtabok från gymnasieåren.		Se örtaboken digitaliserad här på internet! Klicka här!
Linnaeus 171-sidiga örtabok förvaras idag på Landsbiblioteket i Växjö. Det är obekant hur den kommit dit.

Från Råshult till Växjö.