Från Diö går vägen genom ett omväxlande landskap med granskog, lövskog och öppna marker. Så småningom vidgar sig synfältet mot Möckeln, över vars yta Höö höjer sig hela 30 m. Högst upp ligger den gamla gården, omgiven av stora almar och askar. Här har sedan generationer tillbaka människor bevarat ett stycke av våra förfäders landskap. Sedan 1969 är Höö jämte flera mindre öar naturreservat. Arealen uppgår till ca 110 ha.

Floran har dokumenterats genom vetenskapliga undersökningar och en skötselplan har upprättats. Ängarna på Höö omfattar ca 7 ha. Där har påträffats nästan 200 olika växter. På en yta av 10 kvadratmeter tävlar ofta 50 olika arter om utrymmet.

Naturreservatet Höö är avsatt för att bevara ett stycke av det gamla bondelandskapet, som inom området framträder med ovanlig naturskönhet samt för att skydda växter och djur.Östra delen av Höö är format av grönsten (hyperit-diabas, svart granit). Högplatåns västra och östra sluttningar bildar på många ställen branta stup. Längre västerut avtar grönstensinslaget i moränen. Denna förändring i markens sammansättning avspeglar sig i växternas fördelning. I Gustav Vasas jordebok från 1553 behandlas Höö som ett självständigt jordbruk. Det kallades då Högen. Dess bebyggelsehistoria torde sträcka sig många hundra år längre tillbaka i tiden. Från 1559 skrivs namnet Höö. Vid mitten av 1800-talet svedjades större delen av ön och ända fram till mitten av 1920-talet var dess areal dubbelt så stor som i våra dagar. Det landskap som vi möter på Höö är resultatet av en kamp för brödfödan. Gårdens ägare har bevarat de gamla brukningsformerna och därmed natur och landskapsbild.

 På Höö i sjön Möckeln finns ett stycke av våra förfäders miljö bevarat. Besökaren möter ett kuperat landskap med en mosaik av åkrar, ängar, beteshagar och lövskogspartier. Reservatet omfattar 112 ha land, resten är vatten.

Slåtterängarna är mycket blomsterrika. Där har påträffats nästan 200 olika växter. Om våren slösar blåsippa, gullviva och liljekonvalj med sin prakt. Längre fram blommar bl a solvända, tjärblomster, rölleka, gulmåra och rödklint. På fuktigare mark trivs älgört och Jungfru Marie nycklar. Slåttern sker först i juli - augusti när de flesta örterna blommat ut. Många av dessa har sedan gammalt använts som medicinalväxter.

Slåtterängarna var livsviktiga för hushållningen i äldre tider genom att de gav vinterfoder åt kreaturen. Fram till dess vallodlingen infördes under 1800-talet, upptog slåtterängarna mycket större areal än åkern i vårt land. Ängarna är alltså inte bara värdefulla för sin skönhet och flora, de är också kulturminnen av allra finaste slag. I betesmarkerna dominerar gräsen och antalet arter är mindre än i slåtterängarna. Det beror på att många blommor inte tål djurens tramp och betning.

Bland häckande fåglar finns stenknäck, mindre flugsnappare och sparvhök.

Höö erbjuder rika möjligheter till strövtåg och naturupplevelser i en lättframkomlig terräng. Flera markerade stigar, varav någon lämplig även för barnvagnar, löper genom reservatet. Utsikten från öns höjdrygg är mycket vacker.