I dag är det glädjande att konstatera ett nytt linneanskt nyskapande som håller på att ta form i Möckelsnäs, Älmhult. Det handlar om ett Linnéprojekt med Orangeri och Kunskapscentrum. Man kan säga att det kommer att bilda en vetenskaplig linneansk plattform för framtiden.

Platsen är väl vald. Jag erinrar om att Linné redan 1729 uppmärksammade floran i området söder om Möckelsnäs herrgård, som innan sjösänkningen var en ö: ”Öen Möcklanäs…är älliest upfyld med allehanda rara örter.”

Vad betyder detta Linnéprojekt i en framtid?

Med den erfarenhet jag besitter i linneanska sammanhang tror jag det linneanska kulturarvet kommer att belysas i en förnyelsebar bredd. Framför allt tror jag mycket på de praktiska tillämpningar inom många av de olika ämnesområden som ny forskning kommer att belysa.
Det nya projektet Skolskogen är ett bra exempel på en naturlig kunskapskälla.

Min erfarenhet bygger på samspelet mellan teori och praktisk verksamhet. I det linneanska kulturarvet handlar det om växlingarna i årstiderna, den enskilda blommans skönhet, den lilla örten som spränger upp genom jordskorpan, och inte minst de tusende växternas beteendemönster. I detta samspel kan man förnimma Linné själv.

Det är något av nu nämnda exempel som jag tror och önskar Stiftelsen Orangeri & Kunskapscentrum Carl von Linné kommer att förmedla i framtiden.

Tack för att jag som förste deltagare fick vara med som månadens gäst.