"Doktor Kilian Stobæus gav Linneus fri kost och logi och
tillgång till de egna samlingarna och sitt digra bibliotek".

Hans forne växjölärare, dr Rothman, kom på lundabesök och Carls fortsatta studier diskuterades. Studenten menade att Lunds botaniska fakultet hade föga mer att erbjuda honom och Rothman föreslog då Uppsala som studieort. Här fanns också möjligheter för ambitiösa studenter att erhålla stipendier, vilket dock visade sig vara fel, eftersom universitets kassa var tom.

Sommaren efter lundaåret tillbringade Carl med mor, far och syskonen i sin älskade stenbrohultsnatur.

Där fanns ingen klinisk undervisning. Där fanns inget kemilaboratorium. Undervisningen i anatomi bedrevs i ett gårdsskjul, utan några inslag av dissekeringar. Linnaeus ekonomi var snart i botten med ett uselt och fattigt liv som resultat. Han längtade tillbaka till Kilian Stobæus och Lund.

Den katastrofala branden 1702 förstörde tre fjärdedelar av Uppsala.Bland annat förstördes det mesta av Olof Rudbeck
d.ä:s enorma botaniska verk, Campus Elysii., en översikt av alla kända växter tillsammans med tusentals illustrerade
träsnitt. Rudbeck dog kort därefter,fullständigt förkrossad av denna olycka.

Linnaeus utvecklade många goda kontakter med lärare och vänner under sina studieår i Uppsala. Några namn att nämna, förutom Celsius, är medicinprofessorerna Olof Rudbeck d.y. och Lars Roberg.

Dock får man inte glömma att han till stor del snitslade sin egen väg och följde den ensam. Arbetsdagarna var långa, intensiva, produktiva och disciplinerade. Redan efter ett år i Uppsala chockerade Carl åtskilliga med sin uppsats Praeludia Sponsaliorum Plantarum ("om förspel till växternas bröllop"), där han redogjorde för sina tankar om växternas sexualliv.
"Före det att jag var 23 år hade jag conciperat (tänkt ut) allt", skrev Linnaeus.

Han fick tjänsten som trädgårdsmästare vid Botaniska trädgården och fick många åskådare till sina demonstrationer där, vilket irriterade etablissemanget. Vanligt var 70-80 åhörare, men Linnaeus lockade ofta 300-400.

Lapplandsresan

Under sin studenttid i Uppsala gjorde Linnaeus två av sina fem landskapsresor.

Kungliga Vetenskapssocieteten skickade 1732 den då 25-årige Carl på den fem månader långa lappländska resan. Resan var på Carls eget initiativ med motiveringen att "söka nyttigheter för hela riket".

Det har senare sagts, att den var den dittills viktigaste vetenskapliga resan som gjorts i Sverige. Linnaeus var nu, parallellt med sina studier, informator åt professor Rudbecks söner, och fick mycket information av professorn, som själv gjort en resa till Lappland – det rika landet!

Bergen, såväl som skogarna, hade mycket att ge. I vattnen fiskades pärlmusslor.

Den lappländska resan hade också ett privat skäl. Linnaeus ville söka värdefulla saker för att bekosta den dyra utländska läkarexamen han planerade.

Vid den här tiden gick det inte att avlägga en medicine doktorsexamen i Sverige.

Under den lappländska resans vedermödor och flera rent av livsfarliga situationer, gjorde Linnaeus skäl för sitt valspråk: Tantus amor florum (fritt översatt: en gränslös blomsterkärlek).

Resan till Dalarna

Linnaeus andra landskapsresa (1734) var den "Dahlska resan på Landshöfd. Reuterholms bekostnad". Carl hade varit i Dalarna tidigare tillsammans med studiekamraten Claes Sohlberg och firat jul med hans familj.

Syftet med 1734 års resa var att kartlägga landskapets naturtillgångar, men också att insamla och katalogisera växter, djur och stenar. Vad han inte planerat var mötet med sin blivande hustru, Sara Lisa (Elisabeth), dotter till provinsialläkaren Johan Moraeus.

Dock måste han visa att han kunde försörja en familj. Giftermålet kom att dröja till den 26 juni 1739, året efter hemkomsten från den utländska resan.

Sara Elisabeth Moraeus. Porträttet är målat 1739 av J.H. Scheffel och
hänger på Linnés Hammarby.

Carl Linnaeus utländska resa

Tiden mellan hemkomsten från dalaresan och avfärden ut i Europa, 1735, fylldes av förberedelser för Linnaeus och resekamraten Claes Sohlberg. Studenter, som avsåg att studera utomlands, var på den här tiden tvungna att ha en svensk teologiexamen med sig i bagaget, för att erhålla ett giltigt pass. Denna blev den enda svenska akademiska examen som Linnaeus presterade. Med sig förde han också mycket av det forskningsarbete han utfört i Uppsala, samt en "Stambok" undertecknad av Landshövding Reuterholm, blivande svärfadern Moraeus och ytterligare några lärda män. "Stamboken" var ett rekommendationsbrev, utan vilket man inte kom någonstans i den lärda världen.

Resan mot doktorspromotionen tog sin början. Anhalter var Växjö, där han träffade sin gamle lärare och välgörare dr Rothman, och barndomshemmet i Stenbrohult. Mycket hade förändrats. Modern var sen ett år borta och sätesgården, Möckelsnäs, hade fått ny ägare, major Falkengren. Fadern, Nils Linnaeus, var ledsen och deprimerad. Han ville, men förmådde inte, utöka sonens knala reskassa.

Efter en båtresa "i gruvelig storm och regn" anlände Linnaeus och Sohlberg till Holland och Amsterdam i juni månad 1735. Strax därefter seglade Linnaeus de 56 kilometerna vidare till den lilla universitetsstaden Harderwijk, där han bara efter en dryg vecka erhöll doktorsgraden. I sanningens namn skall påpekas att avhandlingen redan var skriven och medförd från Sverige.

Den 23 juni överlämnade hans "examinator", professor Jan de Gorter, den sedvanliga guldringen, sidenhatten och diplomet. Carl Linnaeus, från Stenbrohult i det sydligaste av Småland, var nu Medicine Doktor.

Claes Sohlbergs mamma hade sytt linneskjortor med spets till sonen
och Carl, att användas till den holländska läkaruniformen i rött kläde.
Målningen av Carl Linnaeus är gjord av J.H. Scheffel, 1739 och finns
på Linnés Hammarby

Tiden i Holland

Det finns de som hävdar att Linnaeus tre år i Holland utgjorde höjdpunkten i hans vetenskapliga liv. Landet hade ett fritt tankeklimat och många utomordentligt skickliga vetenskapsmän, varav flera betydande snart såg kapaciteten hos ”snillet” Linnaeus. Endast en kort tid efter promoveringen gavs 1:a upplagen av Systema Naturae ut. Det första steget, i utgivning av sitt omfattande vetenskapliga litterära bagage, var taget. Systema Naturae beskriver hans tankar kring naturens tre riken: växt-, djur- och mineralrikena. Den följdes av bl a Fundamenta botanica, Bibliotheca botanica, Flora Lapponica, Species plantarum och Hortus Cliffortianus.

Carl Linnaeus var på väg mot ryktbarhet. För att locka honom att slå sig ner och verka i Holland var många krafter igång. Dr Grenovius, dr Herman Boerhaave och Georg Clifford bland andra. Linnaeus erbjöds ekonomisk trygghet, en framtida proffessur och forskningsresor. Han gjorde ett kortare besök i England och före sin hemresa besökte han också Frankrike, där han blev erbjuden medborgarskap och en tryggad karriär.

Carl Linnaeus hade växt till en eftertraktad och aktad vetenskapsman.Emellertid kände han sig utarbetad och hade en längtan tillbaka till Sverige. Dessutom menade han ”….ock det Holländske Climatet är icke för en svensk länge hölsosamt.

Eller var det kanske Sara Lisa som drog?
För första gången på nästan tre år beträdde han åter fosterländsk mark i Helsingborg, hälsade på sin åldrade far i Stenbrohult och begav sig därefter till sin trolovade i Falun.

Medicine doktor Carl Linnaeus etablerade en läkarpraktik i huvudstaden. Året var 1738 och Stockholm hade omkring 50´000 invånare.

Systema Naturae gavs ut med hjälp av nyvunne vännen, doktor Gronovius i staden Leyden, 1735.

Linnaeus gjorde ett komplett klassificeringsarbete av George Cliffords imponerande trädgårdar, menagerier och "Adonishus"(växthus) i Hartekamp, beläget mellan Haarlem och Leyden.