"Gud skapade - Linné ordnade".
Carl von Linné menade själv att han var den av Gud utvalde, för att upptäcka naturens ordning.

De konsekvent genomförda idéer som gjort Linné världsberömd, var dels klassificering av växtriket efter antalet ståndare i blommorna, dels en förenklad latinsk/grekisk namnsättning med släktnamn och artepitet (artnamn).
Denna kallas den binära nomenklaturen. Översatt till mänskliga termer efternamnet först, därefter förnamnet.

Systemet är artificiellt (konstgjort, inte naturligt) och tar inte hänsyn till växternas släktskapsförhållande men används fortfarande i elementära floror som inledande examinationsredskap.

Den slutliga versionen av Linnés sexualsystem för växtriket utgavs 1759 i boken Systema Naturae, 10:e upplagan. Den grundar sig väsentligen på "könsorganen" (ståndarna och pistillerna) och är indelad i 23 klasser av fanerogamer, blommande växter (från grekiskans phain- : visa sig, och gamos : äktenskap) efter antalet ståndare ("växternas manliga könsorgan"), deras fördelning och storlek i blomman.

Exempel på Linnés klassificeringssystem (pdf- kräver programmet Acrobat Reader)

Den 24:e klassen upptar kryptogamerna - de blomlösa växterna ("deras bröllop sker i lönndom"). Hit hör sporväxterna: blå-gröna alger, alger, svampar, lavar, mossor och ormbunkar.

Som du säkert redan har noterat, tar Linné ett utmärkt pedagogiskt grepp, när han gör jämförelser med människan vid sin uppbyggnad av sexualsystemet.

För att förstå klassindelningsprinciperna kan man studera Blomstrens biläger.

Inom varje Klass finns ett olika antal Ordningar, som vanligen bestäms av antalet pistiller eller stift ("växternas kvinnliga könsorgan"). Ett 80-tal Ordningar är ojämnt fördelade på klasserna. Benämningen på Ordningarna går igen från klass till klass, e x v Polygynia med ett stort antal stift eller pistiller (poly- : många, och gyn : kvinna).

Ordningarna indelas i sin tur i drygt 400 Släkter. Flertalet överensstämmer än idag, men en del har, sedan Linné introducerade systemet, delats upp eller slagits samman.

Släktens namn utgör det första ordet i växtens tvådelade namn, enligt Linnés binära nomenklatur.

Det sista steget var att definiera Arten och sätta ett artepitet (artnamn) på växten. I Linnés Svensk Flora finns omkring 1.300 arter beskrivna.